gmfma

Andra uppgiften var att arbeta med skuggor. En värdig utmaning då jag alltid haft problem med ljussättning och skuggornas placeringar, är väl inte så pejl på fysik helt enkelt.

Jag tänkte att jag skulle rita en byggnad smälte men som ändå skulle ge ifrån sig skugga, som att dess själ rymde åt det hållet. Nu hann jag inte med att visualisera min idé, vilket gjorde mig besviken. Jag tycker bilden är helt okej, då skuggan på sätt och vis blev bra, men det lämnades en hel del att önska till trots.

Skuggan blev som sagt förträfflig i förhållande till min standard. Jag hade dock gärna gett mig ett rapp på nagelbanden innan jag började smeta ut skuggan alldeles för långt från objektet självt. Jag tycker att den övernaturligt långa och omfattande skuggan gör att man får en bild av att det står en enorm skepnad framför det mörklagda, som dessutom inte har någon vidare skepnad utan som egentligen bara ligger matt på marken i form av lite streck. Objektet kunde ha mörklagts lite för att en själv skulle uppfatta ljuset till vänster som kommer från snett ovanifrån, som jag försökte visa med pilen däruppe. Den har med andra ord ingen roll i teckningen.

Utöver att bilden blev helt godtagbar så lärde jag mig att i alla fall försöka mörklägga och anpassa skuggan efter ljusets position. Jag fick en viss insikt i ämnet i och med att jag såg på andra och sedan jämförde med mitt egna verk - jag tror att "trial and error" skulle passa som motto för mig inom estetisk verksamhet. Med nyvunnen kunskap skulle jag kunna förbättra denna bild ytterligare, men dess nuvarande form får räcka tills vidare. Uppgiften var som sagt svår, men kändes bra att ha lagt bakom sig.

Respekt.

Det finns väldigt många sätt att tolka respekt. Jag själv har problem att göra det. Jag har aldrig varit bra på att personifiera respekt, aldrig försökt få en gestalt värdig temat, eller försökt.. Tja, göra det icke-abstrakt. Få det att bli mer än ett sinnestillstånd eller en känsla.

Denna gången fick vi alltså i alla fall försöka genom k/collage, vilket jag fann jobbigt och särdeles ansträngande att hitta motiv eller motivation/inspiration till. Jag valde dock att skala av ordet respekt till ett enda tal.

13. Tretton.

Vad tänker du på när du läser det, ser det, hör det, kanske inte känner, men är medveten om att talet faktiskt finns? Vad går runt hos dig då? Är det skräck, på grund av fredag den trettonde, det ökända datumet? Är det glädje, för att det är ditt favoritnummer? Känner du dig likgiltig inför talet?

Talet tretton har faktiskt en historia, vilket kan projicera ett uns av respekt i stugor runt omkring i världen. Fredag den trettonde är inte bara en otursdag, en dag som har en fobi uppkallad efter sig (alldeles för svårt för mig för att komma ihåg), utan anledningen till den generella skräcken för fredag den trettonde går djupare, längre bakåt i tiden än skräckfilmerna på 80-talet och vanligt skrock. Nej, för att förstå talets respektfulla innebörd så måste vi gå tillbaka till medeltiden, då riddare fanns och kungar styrde hela riken. Tempelriddarna, vars hemliga brödraskap hade skapat en viss skräckblandad vördnad hos pöbeln, hade tappat sin influens över politiken efter de heliga korstågen. De hade degraderats till bankirer, ordern var insmörjd med korruption ledare sinsemellan, och Frankrike, där Tempelordern hade en av sina största säten, kände sig hotat. Filip II avrättade största delen av ordern, vilket gjorde att de till slut splittrades och blev en legend i modern era. Dagen då Filip II förstörde ordern var - just precis - fredag den trettonde.

Så, det finns olika sätt att tolka det på. Man tänker nästan automatiskt på tretton rätt - respekt. Man tänker på fredag den trettonde-filmerna med Jason (?). Man tänker kanske inte på tempelordern, men man vet att de finns. Det finns en skräckblandad förtjusning, förlåt för upprepat ord, men det är så jag ville ha det förklarat.

Talet tretton är så mycket mer än ett tal. Det är ett tal med historia, ett tal som signifierar dominans och dignitet genom makt, pengar och förtryck. Det, mina vänner, är också en typ av respekt.

Ignorera min fot.